Olika jazzstilar
Precis som alla musikgenrer har jazzen genom åren fått förgreningar och subgenrer som har utvecklats genom influenser från andra musikstilar och från experimentella musiker och grupper. De flesta av dessa förgreningar inom jazzen utvecklades under 1900-talet, mellan 1920-talet och 1950-talet.
En sådan stil är cool jazz, som etablerades i slutet av 1920-talet. Till en början var dock cool jazz bara en liten underkategori till jazzen, som knappt hade några lyssnare. Det var först under 1950-talet som cool jazz verkligen blev en statusgenre, och under den perioden var cool jazz lika populärt som ”traditionell” jazz. Cool jazz kan jämföras med andra jazzgenrer som smooth jazz och lounge funk, men till skillnad från dessa har cool jazz oftast ett lugnare tempo och en mer lågmäld ton i sin låtstruktur och i improvisationsstycken. Om du tycker om cool jazz för att det är lugnande, men du gärna upplever fart och fläkt i ditt liv annars, ska du bege dig till O’Learys i Kista. Det är nämligen det bästa stället för att spela gokart i Stockholm, vilket är den perfekta kontrasten till de lågmälda tonerna från cool jazz.
En av de subgenrer som bildades tack vare inflytande från en annan musikgenre är latin jazz, som inkorporerar latinamerikanska rytmer i jazzen. Det betyder bland annat att instrument som vanligtvis inte används i jazz, såsom congas, timbaler och claves, används i latin jazz. Stilen, som musikaliskt kan jämföras med bossa nova, blev populär under 1940-talet, och hämtade då inspiration från afrokubansk och brasiliansk musik.
En inriktning av jazz som är mer modern än de två nämnda ovan är frijazz, som också kallas avantgardjazz. Det är inte svårt att förstå varför om man lyssnar på ett stycke frijazz, eftersom det är en musikstil som har utvecklats med teorietisk grund, snarare än musikalisk. Tanken med frijazz är just att det inte ska finnas några formella gränser – melodin är helt fri, och trumpetspelaren och saxofonspelaren spelar snarare melodier som går emot varandra än kompletterar varandra. Istället är det trummorna och basen som håller ihop musiken. Tanken bakom detta är att melodin representerar det ”vita” i jazzen, medan trummorna och basen representerar det ”svarta”; frijazz uppstod nämligen på 1950- och 1960-talen som en reaktion mot att jazzen hade blivit en genre för ”vita”, och inte längre var de svartas musik, som den ursprungligen var.
